Medinflytande
Information, delaktighet och medinflytande
Kommunikationen med patienten –
hälso- och sjukvårdens skyldigheter
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och
patientsäkerhet i hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) och handboken
God vård [8] ska vården vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker,
patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid.
Socialstyrelsen betraktar information, delaktighet och medinflytande som centrala uppgifter för hälso- och sjukvården.
Kommunikationen ska vara en integrerad del av all vård och behandling.
Patientens kunskap, förståelse och insikt är en förutsättning för att hon eller han ska kunna vara delaktig i och ha inflytande över sin egen hälsa, vård och behandling.
Informationsskyldigheten och patientens delaktighet regleras i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, och i lagen om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område (1998:531), LYHS. Patientens ställning
i hälso- och sjukvården tydliggörs ytterligare i regeringens proposition
Stärkt ställning för patienten – vårdgaranti, fast vårdkontakt och förnyad medicinsk bedömning (prop. 2009/10:67).
Grundläggande värderingar I bemötandet och kommunikationen med patienter finns också beskrivna I yrkesföreningarnas etiska regler.
Viktiga utgångspunkter för kommunikationen
Hälso- och sjukvårdens beslutsfattare, ledningsansvariga och personal bör
ta ett gemensamt ansvar för frågor som rör information och kommunikation,
delaktighet och medinflytande för patienten. Tillsammans bör man skapa bästa möjliga förutsättningar, processer och rutiner för att kommunikationen ska bli så bra som möjligt. Här är några viktiga utgångspunkter:
• God vård förutsätter ett gott bemötande av patienten och dess närstående (SOSFS 2005:12).
• Brister i kommunikationen mellan patienten och hälso- och sjukvårds-
personalen kan vara en patientsäkerhetsrisk.
• Kommunikationen med patienten och dess närstående bör vara kontinuerlig under hela sjukdomsförloppet.
• Det är ett gemensamt ansvar för hälso- och sjukvårdspersonalen och
patienten att skapa förutsättningar för att behandling och vård ska nå
avsedda resultat.
• Genom att hjälpa patienten att värdera olika behandlingsalternativ mins-
kar risken att man lägger över för mycket beslutsansvar på patienten.
Då minskar även risken att man äventyrar den trygghet och sakkunniga
hjälp som hälso- och sjukvården ska ansvara för.
Tre särskilt reglerade frågor
• HSL och LYHS reglerar hälso- och sjukvårdens skyldighet att ge patienten
individuellt anpassad information (vårdgivarens skyldigheter regleras i 2 b § första stycket HSL, och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar i 2 kap. 2 § LYHS)
• patientens möjlighet att välja mellan olika utrednings- och behandlings-
alternativ (vårdgivarens ansvar regleras i 3 a § första stycket HSL, och
hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar i 2 kap. 2 a § första stycket
LYHS)
• patientens möjlighet att få en förnyad medicinsk bedömning vid livs-
hotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada (landstingets ansvar
regleras i 3 a § andra stycket HSL, och hälso- och sjukvårdspersonalens
ansvar i 2 kap. 2 a § LYHS).